Förlossningsberättelsen

28-29/12

Under natten mellan 28-29 började jag få väldigt oregelbundna värkar, inget som var speciellt plågsamt utan bara smått störande när man ville sova.
Ibland kunde det hålla i sig nån timme med 5-6 minuters mellanrum mellan värkarna och sen blev det lugnt igen och det kom en varje 15:e minut istället.

Tog två alvedon och slumrade till någon timme framåt morgonen iallafall. Emil fick inte åka till jobbet kvällen innan så han var hemma.
På morgonen pratade vi om hur vi skulle göra och kom fram till att det nog var lika bra att åka med Oscar och Diva till Unbyn under dagen ifall det skulle sätta igång igen, då hade vi inte det att tänka på.
Sagt och gjort, vi packade in alla väskor i bilen och åkte iväg.

Värkarna kom fortfarande oregelbundet när vi kom till Unbyn men nu hade vissa av dom börjat göra riktigt ont, sådär så man måste stanna upp och koncentrera sig på att andas.

Jag tänkte åka hem igen när vi hade lämnat Oscar, det kunde ju dröja innan det blev ett regelbundet värkarbete. Men pga en liten blödning ringde jag förlossningen och dom tyckte att vi kunde komma in på en kontroll och en ctg:kurva.

Körde iväg mot Sunderbyn, fortfarande inställd på att vi skulle vidare hemåt efter det. Satt och funderade på vad man skulle hitta på när inte O var hemma, och tyckte att storstäda lät som en bra ide. Eller bara ligga i sängen och kolla på tv 🙂

Vi var framme på förlossningen runt 15:40 och när klockan var 15:50 hade vi fått komma in i rum 3 och blivit påkopplade ctg:n.
Under dom 30 minuterna jag låg där hade jag en ordentlig värk som var uppe i max, resten var svaga och gjorde knappt ont.
Bara att åka hem igen tänkte jag. På dom här värkarna kommer inget barn.

16:20 kom dom in igen och gjorde en undersökning. öppen 6 cm, så hem skulle vi absolut inte. Jag blev rätt förvånad, plågades ju av regelbundna värkar i 3 dagar när jag väntade Oscar och ändå var jag då bara öppen 3 cm när vi kom in.

Hon satte nålen i handen på mig och jag fick byta om till den snygga vita rocken.
Jag frågade om epidural då det var räddningen första förlossningen, men hon sa att det inte var någon ide för jag skulle inte hinna få den, det skulle gå så fort det här. Tog iallafall och gav lustgasen en chans den här gången med och nu funkade den bättre.

Dom gick ut och sa att vi skulle ringa på klockan om det var något.
Det är lite luddigt här så jag vet inte om dom var in flera gånger innan men vid 17:15 kom dom in för att kolla läget och då var jag öppen 9 cm så dom stannade kvar.

17:30 kom krystvärkarna och 11 minuter senare, kl. 17:41 var hon ute!
 
3260 gram tung och 48 cm lång

Det känns nu efteråt som att det gick väldigt fort, jag hann ju knappt få ont. Ibland hinner man tänk efter, vad hade hänt om jag inte ringt in? Om vi hade åkt hem, hade jag varit tvungen att föda i bilen då?
Hade en drömförlossning, inga komplikationer efteråt, allt flöt på bra och BM och sköterskan som var med var jättebra, tyckte både jag och Emil